Spara sidan i informationsmappen Nu finns sidan i din informationsmapp

Avrinning

Avdelningen för Korrosionslära vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm har de senaste 20 åren utfört tvärvetenskaplig forskning och fått fram fakta som visar processen för frigörelse av bland annat koppar från metall till miljö.

Därtill har man utvecklat en beräkningsmodell som bygger på parametrar som kan förklaras fysikaliskt, vilken möjliggör modellering av mängden koppar som rinner av med regnvattnet. Forskningen på KTH visar att mängden koppar som rinner av är i verkligheten väldigt liten, och att när vattnet kommer i kontakt med mark eller strukturer av t.ex. betong runt byggnaden, binds koppar snabbt upp i svårlösliga föreningar.

Bygg och Teknik 4/09

Vad tar den koppar som frigörs från koppartak vägen?

Ingående tvärdisciplinära fält- och laboratoriestudier av korrosions och avrinningsprocessen av koppar från tak och fasadmaterial har genomförts under de senaste 15 åren vid avdelningen för Yt- och korrosionsvetenskap på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH). Resultaten visar att olika materialytor redan i avvattningssystemet, på trottoaren, i dagvattensystemet, och/eller i kontakt med jord och kalksten i en byggnads omedelbara närhet fungerar som effektiva sänkor för frigjord koppar från taken. Förutom hög kapacitet att binda upp koppar har dessa ytor även en förmåga att förändra den kemiska formen av frigjord koppar och därmed reducera kopparens biotillgänglighet, något som också sker naturligt via reaktioner med organiskt och oorganiskt material i regn- och dagvatten.

Artikelförfattare är Inger Odnevall Wallinder och Yolanda Ullmann vid Avdelningen för Yt- och korrosionsvetenskap, Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm, samt Pia Dromberg, Ledningsnät, utredning, Stockholm Vatten VA AB, Stockholm. 

Läs artikeln



Studie visar låg miljöpåverkan från koppar

Forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet har undersökt olika källors betydelse för belastningen av koppar till Mälaren och Saltsjön i Stockholm. Resultaten visar att koppar från byggnader och dagvatten i väldigt liten utsträckning når dessa vattenmiljöer.

– Stockholms bidrag av koppar i form av dagvatten och avloppsvatten är mycket små i jämförelse med den naturliga belastningen av koppar från Mälarens avrinningsområde. Exempelvis är läckaget från koppartaken i Stockholms stad så litet att taken inte kan sägas utgöra någon betydande källa överhuvudtaget, säger Anders Jönsson, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Länken till studie

Anser du informationen vara viktig?